1. Mastlut, rätt balans i båten är ca 7 graders lutning på masten i förhållande till vattenlinjen. Jag kör med samma förstags längd. Ett bra sätt att mät mastlutet är att hänga en dragg i storfallet som ett lod och mäta hur långt bakom mast som draggen hänger. Lodet bör hänga någon stanns mellan 150-165 cm bakom mastens akterkant. För att göra öka mastlutet trycker du fram mansten i mastfoten och länger förstaget. Ett enkelt och billigt sätt att länga förstaget är att använda en rostfri kätting.

2. Trimm skalor

3. Syftlinjer, skärningsvinklar

4. Funktionella trimm, exempel spinnfall utdraget högt uppe på masten och kan sättas fast i råtta.

5. Påse på bommen för spinnakerbomen.

6. Siktfönster på storseglet, samt att det sitter i rätt läge när båten lutar.

7. Fotstöd för rorsman.

8. Gör i ordning botten, köl och roder. Framför allt se till att båten har en slät botten, den viktigaste delen av skrov, köl och roder är där båten expanderar. Välj en hård bottenfärg som är slipbar. Det finns många rön om vilken korntjocklek på slip pappret som är tillräckligt fint 400 papper sägs vara tillräckligt själv putsar jag till botten efter målning med 1000 papper. Se till att det inte finns någon beväxning på botten, har man det seglar man inte på samma vilkor. Tänk på att båten mer eller mindre alltid axelererar och att det botten utgör det störsa motståndet för båtens framfart.

9. Kollar upp vikten på sin båt. Vad kan man lätta ur vid kapsegling. Tänk på var i båten du eventellt har vikt, samla eventuell lös vikt i båten runt dess centrum och se till att de har en placering med låg tyngdpunt. Att ha vikt i för och akterskepp hejdar båtens rörelseförmåga runt båtens centrum punkt.

10. Lär sig de grundlägande reglerna.

11. Taktik och strategi. Jag kan rekomender boken ”North performance racing seminars.”

12. Försök att segla med samma bemanning på båten så att ni blir samspelta och att rollerna är tydliga, vem gör vad och när.

13. Trim ta heldre bort trim som man inte kan använda än att ha dem ivägen som ett störande moment, lär er ett trim i taget. Se till att trim och block fungerar smidigt och enkelt. Gör det enkelt för gastarna att hantera båten.

14. Båten är ett redskap som besättningen ska hantera på bästa sätt under en kappsegling så att båten är i gott skick för kappseling är en del av förberedelsenra. Besättningen ska jobba i hop på ett bra sätt så att bygga upp en fungerand grupp är en viktig del i kappseglingen. Kappselging innebär att att man måste följa kappsegling regler så att ha bra koll på reglerna är en del av förberedelsner och erfarenhet. Kappseglings banan består inte enbart av de märkan som ska runda utan också till väldigt stor del av vindar som virder, ökar och avtar i styrka vatten som strömmar, land som läar och olika typer av hinder. Väl på kappseglings banan är taktiken viktig dvs att kunna använda sig av kunskaperna inom dessa områden för att placera sig fördelaktigt på banan i förhållande till de andra kappseglande båtarna.

Hälsningar

Johan Carstam och Lasse Norbacke

Ett par betraktelser om botten på en Smaragd

Betraktelse 1

I år var första gången som vi på SWE6 inte var med i egen båt på SM men jag hade förmånen att ändå få vara med på SM men då tillsammans med Johan från SWE87 och min sambo Kattis att segla på SWE14 vars ägare Isaac var med på sitt första SM.

Väl framme i Gottskär träffade vi Isaac som visade båten som är en mycket fin Smaragd, ett fantastiskt träarbete runt sittbrunnen och framför ruffluckan drog till sig mångas blickar och att båten sedan är lackad svart gör att det är en mycket vacker båt. Isaac hade dessutom investerat i nya segel till denna säsong så vi hade vissa förhoppningar om att kunna göra hyfsat ifrån oss även om vi bara var två ombord som hade kappseglat tidigare.

Vi började med att tömma båten, ett tungt jobb då hela semesterpackningen var ombord. Efter det var det dags att lyfta båten för att se över botten, vi hade känt lite i vattenlinjen och konstaterat att det var ganska grovt målad bottenfärg. När hon väl var uppe kunde vi konstatera att det var väldigt grov yta plus att det var flera skador på kölen, vissa kraftiga så vi satte igång, först slipade vi med 80 papper, gick över på 120 och avslutade med 180-papper. Efter detta raspade vi till skadorna och lagade i omgångar med Plastic Padding, slutligen slipade vi plasten men hann bara med 80-papper.

Uppe på båten fixade vi sedan så att vi fick en cunningham till focken, suggor och bytte lite tampar som inte var i bästa kondition. Nu hade vi en båt som kändes som att den var ok att ställa upp i SM med, långt ifrån perfekt, ex spinn- och fockfall gick väldigt trögt och spinnfallet sköttes från sittbrunn så det finns mycket kvar att göra inför kommande SM.

Resultatmässigt kom vi 8:a av 20 båtar, ett resultat vi var mycket nöjda med men när vi satte oss och analyserade seglingarna efteråt så kunde vi konstatera att vi i de flesta seglingarna varit uppe bland toppbåtarna efter första kryssen, flera gånger rundade vi som 2:a eller 3:e båt men sedan tappade vi på länsarna, detta i första hand beroende på att vi hade en spinnaker som fick massor med stryk på Lidingö Runt. Kryssfarten var lika bra som toppbåtarna och detta tyckte vi var mycket intressant att se, som ni redan läst var ju botten ok men långt ifrån perfekt. På bla Skota.se var det en bild där det stod att vi slipade med 1000-papper, vilket många gör, men vi kom alltså bara upp i 180-papper och skadorna på kölen var ju bara hjälpligt lagade.

Jag har läst att man har kunnat mäta att upp till 400-papper kan man se en fartförbättring men inte med finare papper än så och detta stämmer säkert. Vi var ju långt ifrån 400-papper på SWE14 och på vår egen båt, SWE6, har vi i år kommit upp i 280-papper och även där känner vi att farten absolut inte är sämre än någon annan båt så jag tror att det viktiga är att man efter målningen på våren slipar över ytan så att den blir jämn, använder man tunnfilmsfärg, typ VC17, vilket jag gissar att de flesta gör kan man direkt gå över med 280 papper om man gjort grundjobbet innan. När vi slipar så gör vi det alltid i båtens längdriktning, jag vet dock inte om detta har någon betydelse men jag tror det.

Betraktelse 2

Nu i helgen tog vi in vår båt till Rasta, det var dags för avlutningen på säsongen, dessvärre. Vi visste att det fanns möjlighet att lyfta båten inne på Rasta men tiden innan räckte inte till utan vi hoppades att påväxten som fanns på botten inte skulle bromsa så mycket.

Första racet kom vi iväg bra i starten och valde rätt sida så vi rundade som 4:a av 9 båtar men vi kände att ”ruset” i båten saknades. Första länsen var det mest att guppa runt då det inte var ngn vind men vi ramlade bara längre och längre bak i fältet och i mål var vi ohjälpligt sist. Vi provade även att starta race 2 och återigen kom vi iväg bra i starten men blev omgående totalt överkörda av övriga båtar, det var bara att konstatera att vi måste in i hamn och försöka göra ren botten så vi bröt och tog oss in, vi hade en förhoppning om att kunna lyfta och hinna ut till dagens tredje race men det visade sig att han som skötte kranen satt ute på startfartyget så det blev en bärs i solen istället.

På morgonen dag 2 fick vi i varje fall vårt lyft och kunde konstatera att vi hade brunt slem över hela botten och även viss beväxning dock ytterst lite havstulpaner vilket bl.a. Johan C hade gott om på sin båt (dessa tog han dock bort på fredagen). Fram med borstarna och 10 minuter senare hade vi fått bort skiten och hade även lyckats raspa till en skada vi lyckats få vid ett ”brak”. När vi lade i båten igen sade krankillen att vår båt vägde nästan 3800 kg och vi hoppas verkligen att det var fel på den vågen… Vi kände redan när vi seglade ut att det var en helt annan båt och nu lyckades vi ta två 2:a platser efter Philip & co i SWE187.

Normalt så brukar vi ju ha med vår båt på SM och då gör vi ett lyft precis innan och gör rent och slipar av botten med fint papper så tidigare år har vi inte haft problemet med påväxt som vi hade i år, dessutom hade båten legat stilla i nästan 2 månader och det hade ju naturligtvis gjort sitt det också.

Summering

En bra botten är viktigt för att ha fart på sin Smaragd men man behöver inte gå till överdrift i slipande och spacklande så till er som har en botten som behöver göras i ordning men tycker att det är ett för stort jobb kan jag bara säga att vi fixade till Isaacs botten på c:a 4-5 timmar. Nu har han en botten som är helt ok (även om jag hade lagt ner ytterligare några timmar) så till nästa år är det väldigt lite som behöver göras, grundjobbet är gjort. Dock finns det en sak som var gjort på Isaacs båt även om det var länge sedan och det är att kölen tidigare spacklats upp så att den är symmetrisk, de flesta kölar är ju lite ”sneda” från gjutningen och bör fixas till om det ej är gjort, kölmallar finnas att låna, hör av er till ngn i styrelsen om ni vill kolla era kölar.

Dagens bottenfärger är inte så värst effektiva vilket gör att rengöring under säsongen normalt behövs, ibland flera gånger, särskilt för båtar som ligger still mycket. Vi har tom börjat fundera på att strunta i bottenfärg och istället ta upp och göra rent några gånger istället, det är ju framför allt i augusti som påväxten kommer så då är det viktigast.

/ Johan Fellbom

Det här är en artikel som handlar om hur man med relativt enkelt kan få sin Smaragd på en jämbördig nivå och hävda sig på kappseglingsbanan. Den vänder sig inte så mycket till dom som redan placerar sig bra på kappseglingarna, utan snarare till dom som placerar sig på den undra halvan, eller inte har kappseglat alls.
Värt att tillägga är också, att det finns ungefär lika många teorier på hur man trimmar en Smaragd, som det finns seglare. Så den här guiden grundar jag helt på vad jag själv har lärt mig sedan jag köpte 187:an för ett par år sedan, och är endast min personliga uppfattning.

Bottenfinish

Foto: Håkan Häggström

Jag kan inte nog understryka, hur viktigt det är med en slät och fin botten. När jag köpte Rödnäbba hösten 2005, så var den målad med en självpolerande färg och botten såg ut som ett månlandskap när man tittade nära på den. Eller som Emil Sandberg uttryckte sig när han kände på botten – “den känns som en julgran ungefär”. Så förra våren tillbringade jag till stor del bakom mask och skyddsglasögon, när jag först slipade ner hela botten och sedan epoxi-behandlade och avslutningsvis målade med VC-17. Anledningen till att jag epoxi-behandlade, var att VC-17 måste målas på en hård 2-komponentsfärg, vilket självpolerande färger förstås inte är. Det var ett digert arbete att slipa bort all gammal färg, men när det väl är gjort så behöver man ju inte göra det på många år.

Och vilken skillnad det blev. Från att ha varit en trög bromskloss, så kändes hon plötsligt lätt och snabb. Det är svårt att förklara, men det kändes som om inget fäste på henne riktigt. Som en klick smör i en teflonpanna ungefär. Och det spelar ingen roll att jag samma vinter kastade ur inombordaren och lättade båten med säkert 150 kg, jag är ändå helt övertygad om att det var botten som gjorde den största skillnaden. Framför allt för accelerationen. När man väl fått upp farten, så tror jag inte skillnaden är lika väsentlig.

Ett tips är, att lysa med en stark lampa över botten. På så sätt ser du lättare ojämnheter, som du sedan kan spackla igen. Och det är viktigt att du, efter att du har grundmålat, får till en perfekt yta innan du börjar måla med den slutliga bottenfärgen. VC-17 t ex, bildar ju ett extremt tunnt lager, och lämnar inget utrymme för att slipas med något grövre papper efteråt, utan “poleras” snarare efteråt med 1000-papper och uppåt. Detta gör du bäst med vattenslipbara papper. Du ska i princip kunna spegla dig i färgen när du är klar. Björn Österberg skriver i sin bok “Fartträning för stagade båtar” att man bör slipa med en 1 m lång planka. Det ligger nånting i det, men det är ingenting jag har provat själv.

Samma vinter passade jag på att byta min trasiga logg, och valde en logg-givare som är nedsänkt i skrovet. Även övriga “tentakler” skruvades bort eller minimerades, t ex filtret till saltvattnet. Nu tror jag inte att man måste gå så här långt, men det kändes bra rent psykologiskt att göra det.

Foto: Lars G Karlsson

Det sägs också att förskeppet är viktigare att få en bra finish på än akterskeppet, där vattenflödet blir mer turbulent. Och eftersom dom flesta har ett ganska kraftigt lutning på masten, så ligger man ju faktiskt och bromsar med rodret i några graders lutning. Rodret är därför extra viktigt att få en slät yta på. Så finns det ju dom som har slipat ner och optimerat kölen också, men det sparar vi till ett annat kapitel…

/ Philip Karlberg, SWE187