Noteringar från föredrag på Albatross segelmakeri 9 Dec 2014.
Föredragande Bengt Falkenberg, Alabatross.

Riggtrim

Bengt Falkenberg (Foto: Lars W Gustavsson)

Bengt Falkenberg (Foto: Lars W Gustavsson)

Masten skall vara rak i sidled vid segling. Om den inte är det kan spridarlängd och spridarplacering behöva justeras. Spridarnockarna skall sitta fast på vajern och dela vinkeln mellan spridaren och toppvantets vajer i två lika delar. För att kunna kontrollera mittendelen av masten i långskeppsled skall masten klossas i däck och undervanten skall vara spända. Måttlig böj på masten räcker för att justera storens bukdjup och hjälper till att hålla förstaget sträckt.
Handbyggda båtar är ofta osymetriska och kölen kan sitta snett under båten. Bengt prioriterar att få masten symetriskt över skotpunkterna för focken. Mät med fockfallet lika avstånd till skenan på SB och BB sida. Andra prioriterar att få masten rakt upp på båten när båten ligger i vattnet och lodar från masttopp till bom och likränna i masten.
Vanten sätts an 20-25% av brottlasten. Med det töj som en 19 trådig vajer har, motsvarar det en töjning på 3-5 mm för en 2m lång tumstock. Masten ställs och toppvanten dras för hand. Tumstocken tejpas fast i överändan, med stöd mot ändstycket längst ner. Måttet tas mellan ändstycke och tumstockens ände. Lägsta nivån för ansättning vant säkerställer att riggen inte utmattas (av ryck) och övre nivå för att skona båten som ger efter vid för hög ansättning. Om båten kan avlastas efter hårdvinssegling skonas skrovet.

Segeltrim
Vid problem med fart skall fockskotet släppas lite (några få cm) alternativt får skotpunkten åka ut lite. Vid problem med höjd skall storen in mer mot mitten (inte längre än att topplattan är parallell med bommen. Smaragden tål att tråden vid översta lattan backar ibland.
Vid hårdvind kan fock och stor ha inslag. Om bara storen har inslag skall focken ut lite. Krängningen begränsas genom att släppa ut övre delen av av seglen. Fladdrande storsegel ger både fart och höjdförlust.
Samverkan mellan storsegel och fock och spalteffekten gör att det är viktigt att bakkant fock harmonierar med storseglet innanför. I den nedre delen skall fockens bakkant vara parallell med bakkant stor. Övre del av fock skall vara parallell med den del av storseglet som är längre fram. Bengt sätter trådarna en bit in i förseglet (50cm) för att få dem stabilare och för att få lungare roderrörelser. Trådarna sätts 180 cm upp, vid översta lattan och mittimellan. På storen sätts trådarna i bakkant av de två översta lattorna.
Bengt eftersträvar enkelt trim genom justering av fallspänning efter vindstyrka och anpassning av skotpunkter. Cunningham och uthal sätts efter vindstyrka. Ändring av skotpunkt av den självskotande focken kan ske under segling genom att hissa focken högre/ lägre (halshorn flytande och cunningham som fixering nedåt). Normalt görs detta genom att byta hål i skotplattan innan segling.
Enkelt trim som testats ut tidigare ger möjlighet att hålla fokus på vind och vägval som ofta är avgörande vid kappsegling.
Seglen påverkar vinden runt båten åt alla håll. Akterrunda separerar vinden och skapar ett undertryck bakom seglet om det finns en akterrunda (fock) som gör focken till ett effektivare segel per ytenhet än genuan eller rullstoren som oftast har en urskuren akterrunda.

Segeldesign
   Fockens framkant kan vara djup eller spetsig. Med mer djup fås ett förlåtande segel som är lättare att trimma/ styra på och draget i förstaget blir mer åt lä än bakåt vilket gör att fockens form lättare bibehålls.
Strömningen av luftflödet över storen störs av masten och segelprofilen har därför ett största bukdjup längre bak i seglet än den teoretiskt bästa vingprofilen (Storen har 12-14% djup 47% från framkant).
Bakade segel är bättre än panelsegel i den vindstyrka som de är gjorda för, men om seglet skall användas i ett större vindregister är panelseglen bättre eftersom de kan anpassas till varierande förhållanden. Entypsfocken som skall användas i alla vindstyrkor görs därför föredrädesvis som ett panelsegel anser Bengt.
Segeldukar lamineras runt trådar. Vidhäftning av filmen mot tråden, tjockleken på filmen och tålighet mot UV ljus är parametrar som påverkar seglens egenskaper som töj och livslängd. Benämningen av tråden och duken görs ofta efter det mest exklusiva materialet, även om andelen av det materialet är liten. Skillnaden i kostnader mellan dacronduk och laminerade dukar har minskat i takt med att allt fler segel sys i de nya dukmaterialen. För ett Smaragdsegel innebär det en prisskillnad på i storleksordningen ca 4000kr enligt Bengt.
Med beslutet att tillåta nya material i focken skulle det vara logiskt att göra samma sak även för storseglet för att få segel som bättre harmonierar och för att anpassa entypsregeln efter SRS regelverket som tillåter de nya dukarna även i storseglet utan extra straff.

Mvh Stephan Wilck
SWE – 151
A R I E L