Nu är anmälan till SM öppen! –> Anmäl dig här! Redan anmälda hittar du här.
Nytt för i år är det komprimerade programmet, med segling på fredag, lördag och söndag. –> Inbjudan hittar du här!
När: 11–13 augusti (vecka 32)
Plats: Skärhamn

 

I morgon Torsdag ses de som kan på Gransegels loft i Nacka (Ryssviksv. 2) strax innan kl 18.30.
Vi kommer att ha årsmöte, välkommna nya medlemmar och diskutera nästa säsong.
Gransegel/Smaragdförbundet bjuder på korv och fika.

Hitta dit:
Buss 413 från slussen kl 17.48 till hållplats Finntorp, sedan 9 min promenad.

För de som inte kan komma kommer vi att livesända mötet på internet.
Länk kommer på hemsidan och facebook.
Vi kommer även att ha med en grupp från Västkustdistriktet via videolänk.

Efter mötet kommer Mattias på gransegel att berätta det senaste om den snabba utvecklingen för segelduksmaterial.
Vi kommer även diskutera vad det betyder för Smaragdklassen och vilka förändringar som kan komma.

Vi ses!
Styrelsen

 

Nu har kallelsen till årsmötet gått ut till alla medlemmar via e-post. Har du inte fått kallelsen, hör av dig!

Middag på klipporna med smaragder i bakgrunden


/Styrelsen




 

Spinnakersegling Höstrasta 2017

Igår avslutades ytterligare en härlig kappseglingshelg. Denna gång var det Stockholms Segelsällskap som arrangerade och vi var på Björkfjärden utanför Rastaholm. Sju båtar låg laddade vid startlinjen lördag förmiddag i blyga 3–4 m/s. Molnen hängde tunga över Björken och det kom några regnstänk i början av dagen. Banan var en vanlig kryss-länsbana utan pliktmärke, för att underlätta flytt av märken för arrangören som hade lite dåligt med funktionärer. Banan seglades bara i två varv, vilket både jag och pappa Robert höll på att missa vid varsitt tillfälle. Det blev tre riktigt tajta race där race nummer två utmärkte sig lite extra då båt 1–4 gick i mål inom ungefär 15 sekunder från varandra.

På kvällen var det regattamiddag på Rastaholms värdshus tillsammans med alla andra klasser. Det bjöds på en smaskig buffé och stämningen var mycket hög trots att regnet öste ner där ute i mörkret. Därefter fortsatte festen ut på bryggan och in i en tenderbåt. Vi kan väl säga som så att det blev rätt sent och att det kändes dagen efter och sen inte beröra det mer.

Tove seglar spinnaker Höstrasta 2017Vaknade söndag morgon till strålande sol och mer vind än dagen före. Det var lite svårt att tyda hur mycket vind inne i hamnen men när vi väl kom ut på fjärden så var det nog initialt 8 m/s som sedan avtog något under dagen. Vi var tre båtar som valde att inte hissa spinnakern på första länsen under första racet men när vi närmade oss lärundningen kändes det som att vinden avtog något så därefter blev det att hissa stora blåsan för att inte bli allt för frånåkt. I sista racet fick vi en tjuvstart med enskild återkallelse. Håkan var verkligen het på gröten för när han väl vänt tillbaka och givit oss andra lite försprång så körde han ikapp och om och spikade. Jag fick äran att runda först på första kryssen i samma race vilket kändes riktigt kul.

Den båt jag såg minst av under hela helgen var Anders Grinneby (SWE 196) med besättning som var lite för långt fram hela tiden för att jag skulle se vad som hände runt dem. Men helt klart är att de gjorde ett suveränt jobb och tog hem förstaplatsen. Tvåan och trean fick båda lika många poäng så det var Anders Petterssons (SWE 49) spik i söndagens första race som säkrade andraplatsen framför Robert Nilsson (SWE 47) som blev trea. Vi säger GRATTIS till er alla!

/Elin (SWE 27)

Resultat_Höstrasta_2017

 

 

– ett referat från Allan

TJSS höll ett jättebra arrangemang och det är fina vatten att segla på i Skärhamn. SM blev precis så jämnt som man kan önska och det skilde inte många poäng i toppskiktet.

Vinnare SM 2017Johan Davidsson vann med ensiffriga poäng trots att han inte hade plockat ut motorn i år vilket visar att det även går bra med vispen i vattnet. Jonas Granhed seglade stabilt in som 2:a och Per Wretling 3:a.

Jag fick nöjet att segla med Anders Bergman på hans fina Emerald, SWE 22. Rollfördelningen var; Anders rorsman, Johan trimmer, jag fördeckare och Zakarias som extra hand för att trimma backstag, kolla kompass eller fixa iordning tamptrasslet. SWE 22 i täten

 

Torsdag

På torsdagsmorgonen avseglade vi från Saltholmen och kom fram till Skärhamn på eftermiddagen. Väl där blev det lite vila och registrering för att på kvällen köra tune-up inne i fjorden. Tune-upen kördes två varv. Alla båtar och besättningar var ännu inte på plats och Per Wretling ägnade tiden åt att laga sin skädda som hade spruckit.

 

Fredag

På fredagen blev det sovmorgon för oss som redan var inregistrerade. Först vid 12-tiden gav vi oss ut på Hjärteröfjorden och det kördes två race. Att hantera spinnbom i sjö var nytt för mig. Utanför Skärhamn är kusten öppen och västan ger lång, grov sjö.

Det blev två långa race med mycket sjö och för mig var varje lyckad manöver en vinst. Vi hittade inte trimmet först men vid andra racet hade vi trimmat om focken och då gick det bättre. Vi låg fyra vid första rundningen och det var en märklig känsla att ha se spinnakern med SWE 64, Emils båt, bakom oss där jag satt på storbommen. Vi lyckades inte att hålla Emil bakom oss men vi var nöjda med en 6:e plats.

 

Lördag

Tre race skulle seglas och av någon anledning blev racen väldigt korta, 3 varv på 30 minuter vilket gjorde att segelhantering och vägval var utslagsgivande. Det var tajt racing vilket visade sig på resultatlistan. Vi körde säkert med focken uppe och plockade oftast ner spinnakern i lä. Halvvägs in i andra racet började det regna och det slutade inte förrän vi seglat klart och var i hamn.

På kvällen var det regattamiddag. Det blev en trevlig tillställning där Emil Sandberg blev firad en dag före sin 75-årsdag. Emils sambo berättade att Emil kommer att sluta segla Smaragd – åldern tar ut sitt. 

 

Söndag och två race kvar

Vaknade av ett hällregn kvart i sju, lagom när man ska upp vid sju, men när man tittade ut så sken solen. Vinden hade vridit till NW så det hade tjutit bra i riggen hela natten. Banläggaren måste ha tagit till sig av kritiken om för korta banor, de var nu dubbelt så långa mot lördagen.  Grov sjö och en hel del vind gjorde spinnakergången intressant. Anders är en bra rorsman och Johan hittade det rätta trimmet som innebar spinnbommen 30–45 grader uppåt.

Vi hade känsla av att det skulle vara jämt men först när jag kikade på resultatlistan senare förstod jag hur jämt det hade varit. Vi slutade som 9:a på samma poäng som 8:an och från placering 7 till 10 skilde det 4 poäng. Vi seglade för att ha kul och är nöjda med seglingarna även om vi direkt efteråt var lite missnöjda med 9:e placeringen.

Sammanfattningsvis var det ett mycket trevligt och lyckat SM som vi kommer att minnas lång tid framöver! 

Allan W

Alla båtar samlade på bryggan

 

Nu är det hög tid att anmäla sig till säsongens två sista tävlingar, Höstrasta 9–10 september och Vikingarnas inbjudningssegling 16–17 september. Sista anmälningsdag till Rasta är på tisdag 5 september. Gå in och anmäl er nu!

 

Det är om den här kampen står!

I dag startar SM i Skärhamn (11/8), vi blir 15 smaragder och därmed torde SM-statusen i ytterligare två år vara säkrad.
Extra roligt är att vi har tre båtar som seglas av kombinerade väst och ostkust besättningar. Anders i Swe 22, Bengt i Swe 117 och Fredrik i Swe 192. Anders P i Swe 49, som seglat ner sin båt från Köping, skall också nämnas. Bra jobbat!
I bästa fall kan vi förvänta oss regelbunden resultatuppdatering på TjSS hemsida.
Tills sist vill jag uppmana alla som inte seglar SM att, besök Skärhamn och SM under helgen, med eller utan båt.

 

Nu tar vi sommarlov från kappseglandet. Kanske är det någon Smaragdseglare med på Gotland Runt, men sen tar vi paus fram till Hermanö Runt och SM i augusti.
Vi “ostkustare” möts igen den 26/8 på Hyundai Cup, 10/9 på Höstrasta och 17/9 på Vikingarnas inbjudningssegling.
Ha en skön sommar så ses vi igen i augusti. (Bilden är från starten på Gotland Runt)
/Håkan Andersson

 

Då Vikingarnas Segel Sällskap flyttat sin Inbjudningssegling till helgen 16–17 september har vi valt att lägga till Hyundai Cup som en deltävling i augusti. Vi hoppas på stort deltagande med många Smaragder under denna seglingsfest! Klicka här för mer information.

 

Klicka för att se ställningen i cupen så här långt.

 

Så var Vikingaregattan över. Efter en lördag där vi satt och guppade på vattnet utan vind blev söndagen desto blåsigare. Med en, under hela dagen, ökande vind han arrangören med fyra seglingar. Det var ganska korta ben på banan, så  vi seglade tre varv. Med korta ben och bra med vind var det ingen av båtarna som körde med spinnaker utom på något ben i början. Maskros, SWE 6, utgick efter en incident med SWE 19, redan efter första racet.
Till slut stog SWE 27, Tingeling 2 med Elin Nilsson som rorsman som segrare. Vi säger grattis, Elin!!! Hela resultatet kan du se här. Och ställningen i cupen hittar du här.

 

Foto: Håkan Andersson

Man har knappt återfått värmen efter Ornö Runt  förrän det är dags för Vikingaregattan.
Den går av stapeln på lilla Värtan med samling och skepparmöte på Vikingarnas segelsällskap, vid Hundudden på Djurgården den 17 – 18/6. Inbjudan hittar du här och anmäler dig gör du här. Sista anmälningsdag är den 12/6.
Glöm inte att föranmäla dig på hemsidan. Det kan du göra här.
Du har väl sett att det går bra att lämna båten på Hundudden helgen före tävlingarna och vara med på träningarna i veckan för att avsluta med Vikingaregattan, lördag och söndag?
/
Styrelsen

 

Smaragdförbundets ”årliga” träningar med Gunnar Hansson kommer att hållas tisdagen den 13/6 och onsdagen den 14/6 på Vikingarnas segelsällskap vid Hundudden på Djurgården kl. 17.00.

Ett av Smaragdförbundets mål är att hela tiden utveckla klassen genom att bredda våra kunskaper. Träningsseglingarna är en mötesplats för nya och mer erfarna seglare.  Där vi lär av varandra och utvecklas tillsammans. Därför vill vi samla så många båtar och besättningar som möjligt. Ju fler vi är desto mer kommer vi kunna dra nytta av träningarna.
Gunnar Hansson

Gunnar Hansson är SSF Sailcoach för Stockholmsregionen. Han är en ”Tusenkonstnär” inom seglingen med flera mästerskapstitlar i skilda klasser, och har arbetat som segelmakare med mera. Han har under åren haft kontakt med ett fyrtiotal klubbar och klassförbund. Ett av hans mål är att få igång kappsegling med fler entypsklasser, även kölbåtar, och fler vuxenseglarskolor. Gunnar har hjälpt Smaragdförbundet på Ostkusten med träningskvällar flera år i rad.
Förra året var det flera rorsmän och gastar som kom till träningar utan båt, det gick bra för vi lyckades skapa nya besättningar på de båtar som vi hade tillgång till. Vi hoppas att vi kan lösa det på samma sätt i år, därför är det väldigt viktigt att ni anmäler er i förväg.

Skicka er anmälan till Markus Månsson alternativt ring 070-491 36 01 och föranmäl er här, så vi ser hur många som kommer.
För de som inte har sin båt i närheten av Hundudden finns det plats på Vikingarnas brygga från helgen innan till helgen efter vi kör seglingarna. Man kan alltså lägga båten på Vikingarnas på söndagen före träningarna och delta i träningarna onsdag – torsdag och segla Vikingaregattan lördag 17/6 – söndag 18/6 och sedan segla hem med båten. Det kostar 50:- per dygn att ligga med båten på Vikingarnas. Anmäl till Markus att du behöver båtplats.

Samling: kl. 17:00
plats: Vikingarnas segelsällskap, Hundudden

Välkomna
/Marcus Månsson

 

Ornö Runt som är första deltävlingen i Smaragdcup Ost seglades i går, lördag den 3/6. Vinden var betydligt hårdare än de 3-5 m/s som utlovats. Det lär ha blåst uppåt 12 m/s som mest.
Tyvärr var det bara tre Smaragder med. Den fjärde, som var anmäld SWE 19, seglas av Berndt Lindberg, och fick förhinder strax före lördagen.

Klassförädare:-) Omega 42:an Oriole 2, med legendariske Smaragdseglaren Lars G Karlsson (Foto: Marcus Månsson)

På startlinjen stod SWE 105 Zoom, SWE 6 Maskros och SWE 17 Mah-Jong.
Första bogen var en slör på Ornös “insida”. SWE 17 tog ledningen och valde ett spår närmast Ornölandet. SWE 6 Maskros, följde efter och kunde efter ett tag segla förbi och “koppla greppet” om SWE 17, Mah-Jong. SWE 105, Zoom valde ett spår mitt i Ornö ström och tog så småningom ledningen. Vid rundningen på Ornös nordsida gick Maskros i fatt och förbi. På utsidan av ön var det kryss och Maskros och Zoom växlade i ledningen en bra bit. Till slut gick Zoom ifrån och på den avslutande slören och länsen var dom ganska ohotade.  Zoom  var snabbaste Smaragd i mål, tätt följd av Maskros och Mah-Jong.

/Håkan Andersson

 

Vi saknar vandringspriset “Propellern” som ska delas ut på SM i augusti. 
Kontakta Jonas Granhed (jgranhed[at]gmail.com) om du har upplysningar om var det är!


 

Båten är i sjön och säsongen börjar. Då dyker det upp 2 frågor. När ska vi segla och hur får jag med alla i besättningen?

På väst och ostkusten finns det några tävlingar där resultaten läggs ihop i en cup och bäste båt får ett pris till hösten. Mitt förslag är att segla med då. Träffa andra smaragdseglare och tävla lite. Man kan alltid lära varandra att bli bättre. Dessutom har vi träningarna som är jättebra om man vill prova att segla Smaragd eller få båten intrimmad. Kolla i kalendern till höger.

När det gäller hur alla kan vara med så har jag en lösning för de mindre som funkat bra för oss, se bild.
Barnstolen skänker jag gärna bort för minstingen är nu för stor. Den sätts direkt i nedgångsluckan.

Markus ordf.

 

 

Under slutet av 1979 kom det ofta på tal, hur Smaragden seglade på öppet hav. Många trodde att båten skulle uppföra sig mer som en ubåt, än som den snabba segelbåt som alla kände till.

Vid diskussioner med Smaragdvarvets ägare Roland Bergström, kom det vid flera tillfällen upp, om möjligheten att segla Gotland Runt med en Smaragd.

Problemen var många, men reklamvärdet ansågs så stort, att det bestämdes efter en del snack fram och tillbaka, att försöka. Varvet skulle specialbygga en båt som uppfyllde kraven för deltagande i Gotland Runt. Bland annat självlänsande sittbrunn med förhöjd durk och extra stora självlänsar, (två tum tror jag det var) 60 cm höga mantåg, samt för och akterpulpit, dubbla sjökojer, på varje sida, så att frivakten alltid kunde ligga i lovart dessutom gasolspis med ugn och toalett.

Nåväl eftersom Emil vunnit de flesta entypsseglingarna med Smaragd (RM och liknande) utsågs “Vi”, Emil Sandberg, Lasse Carlsson och jag Ewerth Carlsson att utgöra kärnan i besättningen, för ändamålet utökad med två av Birger Wassenius gastar, Ove Bramstång och Henrik Nordhammar.

För att lära känna båt och segel, samt att förbereda inmätning och dylikt, träffades vi i Sandhamn torsdag kväll den 3 juli.

Fredagen gick åt till att gå igenom båten, skriva vaktlista och handla frukost och lunchmat. Middagarna hade Varvet ordnat, superdjupfryst! De skulle bara tinas i gasolugnen.

Lördag den 5 juli. Ytterligare mekande med detaljer, mätningsmannen dök upp för att kontrollera att säkerhetsutrustning och liknade var i ordning. Vi seglade ut på en provtur. Det mesta var bra. Emil hade synpunkter på storseglet, men nu fanns ingen tid att rätta till detta.

Söndag den 6 juli. Klockan 12.00 skulle starten gå. Vi kom iväg efter en rejäl frukost i Rolands stora Rasmus. Vinden var mycket svag och vi hade missbedömt tiden för att ta oss ut till starten, som gick i närheten av Revange grundet. Nu var goda råd dyra. Motorn en utombordare var väl inpackad under akterdäck, så ingen ville ens tänka på att packa upp den. Men Ove som alltid finner på råd, ställde sig på fördäck och liftade, och fick napp direkt. En åskådarbåt tog oss på bogsering, så vi hann fram till starten precis när tio-minuter skottet gick. Som van­ligt är, börjar man bli kissnödig alldeles innan start, så nya dasspannen åkte fram. Ove lyckades tappa den i sjön, men den fiskades snabbt upp av en vänlig motorbåt. Vi hade enhälligt beslutat att inte använda den befintliga “Potta-Portin” emedan den befarades kunna avge oangenäma dofter.

Nu närmade sig startögonblicket. I den ytterst svaga vinden gällde det att ha fart och kunna segla i fri vind.

PANG!! Där gick startskottet.

Därmed går vi över till anteckningar gjorda i loggboken.

Söndag 6 juli 1980

Vakt 12–16

Vi gjorde en hygglig babordsstart och tampades med Avance 36, Swede 38 och Swede 55:or. En Conqubin 38 försvann som ett streck. Vilken blekeskenare! Diskuterade grundligt om vi skulle gå närmare land för att hitta mera vind. Patrick Wennerström gjorde det. Vi gjorde det inte. Åt ärtsoppa, öl och macka. Ett par chokladkakor slank också ner. Fick en körare och loggade 4 knop ett slag. Gjorde ett lyckat slag en bit in mot land. Vinden skrotade igen.

Vakt 16–20

Vinden upphörde till sist att “finnas till” över huvud taget. Bleke är deprimerande. Alla andra har vind men inte vi. Skulle ha slagit in mot land trots att det inte verkade klokt. Spinnacker upp och ned i ett kör. Passade på att äta middag när klockan var sex. Konstaterade att köttet var på gränsen till dåligt. Djupfryst? Never! Ove rar alldeles för lite mat trots ärtsoppa och kyckling. Gasbildningen är dock ganska hög, vilket hörs och känns.

Vakt 20–24

Vid 21-tiden blir vi omseglade av en och annan 1-tonare, Orm af Ingarö, Amanda med Grynet, Knock on Wood med full sula på diskoteket, deras spinnacker, en superlätt, stod perfekt i den nästan obefintliga vinden, medan vår hängde som en disktrasa. Var kan Patrik Wennerström vara? Emil inför ransonering, precis som under kriget. Nästa åtgärd blir väl införande av ransoneringskort. Kurs 50 grader mot Svenska Björn, bidevind 5 knop Hurra! Nu ser man Svenska Björns fyrljus. Håller dåligt upp till den. Fantastisk vacker kväll. Hela havet är fyllt av gröna och röda lanternor (även vita), där vi smyger fram i nattmörkret.

Måndag den 7 juli

Vakt 00–04

I fin vind avlöste vi Lasse och Henrik. Seglade dikt bidevind för babordshalsar. Fick höjdare då och då så vi låg upp Svenska Björn och fick slör på slutet. Väckte Emil innan vi rundade. Vilken upplevelse! Rundade 01.40, tjockt med båtar som trängdes för att runda. Satte spinnacker och fortsatte på kurs 191 grader mot Gotland. Kokade ragu och gick till kojs.

Vakt 04–08

Underbar morgon med fin vind omkring NV. Vilket ger en god slör. Kursen 190 grader mot Gotska Sandön. Efter en timmes segling börjar vi få gång på lådan och seglar ikapp flera båtar, 6 knop stundtals. Vid sju-tiden kom dimma, men vi slapp underligt nog emellan två dimbankar. Vi stärkte oss med en hel kopp buljong och en smörgås, samt en ruta choklad till dessert. Mums! Emil vaknade vid sex-tiden och såg ovanligt pigg ut. Vid 9-tiden invigde Ewerth den räddade dasspannen med lyckat resultat.

Vakt 08–12

Enligt Ove som hade vakten hände ingenting. Tilläggas kan att vinden avtog en smula, men att vi seglade bra och passerade flera båtar. Vi börjar komma i kapp klass III och klass II båtar samt halvton “schratch”. En rockad äger rum inom vaktsystemet. Nya vaktlag, Ewerth och Henrik, Ove och Lasse. Emil latar sig som vanligt. (Han är skeppare, navigatör, taktiker samt står till förfogande.)

Vakt 12–16

Vinden mojnar mer och mer, men vi går fortfarande bra jämfört med övriga fältet. Vi seglar ikapp stora klass I båtar. 1 ransoneringens tecken beslutar vi att chokladkakorna, får disponeras efter eget gottfinnande. Vilt “slagsmål” utbryter vid fördelningsprocessen tills det upptäcks att en felräkning föreligger. Stämningen lugnar ner sig, vinden likaså. Vi kan nu sikta Gotska Sandön som en hägring. Kursen dit är 200 grader.

Vakt 16–20

Vinden vrider och blir VSV och är alltjämnt svag, Spinnacker ner och genua upp. Vi upptäcker att båtarna i lovart konstant går bättre. Därför seglar vi dikt bidevind upp genom fältet, mot Gotska. Vi tampas med en J 30 och återstiftar bekantskapen med Swede 55:orna samt med “Grynet”. Vi stärks i vår övertygelse om att vi gjorde rätt när vi lovade. Nästan stiljte. Total tillryggalagd distans 100 M. Bara 300 kvar!

Vakt 20–24

Vi seglar i huvudsak dikt bidevind. Vinden VSV. Gotska Sandön tycks aldrig närma sig något nämnvärt. Vi loggar endast 0.3–0.8 knop. Det är svårt att få genuan att stå någorlunda. Den tycks vara för tung. Vecket i storen är nu verkligen hämmande. Från en Tysk båt hörs ljuvliga trumpettoner, i alla fall trumpettoner, klinga bland spökskeppen på det spegelblanka havet.

Tisdag den 8 juli

Vakt 00–04

Vid vaktens början 2–3 knop, men vinden avtog efter hand, för att praktiskt taget helt dö ut. Står nästan stilla 0.3 knop som bäst. Emil och Ewerth seglade, Henrik somnade på fördäck. Tröstlöst gnetande i obefintliga vindpustar. Båtarna nära Gotska Sandön går bättre.

Vakt 04–08

Slarvigt!

Vakt 08–12

Frivakten fick sova till klockan 9, vilket uppskattades. Vinden kommer så smått och stabiliserar sig kring SO och ökar i styrka. Vinden ökar ytterligare och vrider något till vår fördel. Grynets framfart som ett tag såg hotande ut, avbröts och han får se sig rejält distanserad. Vi går för dikt bidevind alldeles förbi Salvorevs ljusboj och parallellt med grunden där. Fortfarande soligt, men kallt i vinden. SMHIs utlovade specialrapporter på PR-radion verkar vara fiasko. En rapport har kommit och den sade inget av värde.

Vakt 12–16

Vinden nu 5–7 m/s och vi seglar för dikt bidevind i underbar fart in mot Fårö. Väl framme där använder vi ekolodet och går långt in mot stranden, till ca 2–3 meters djup. Krabborna hukar sig. Vi fortsätter med småslag nära land. För att få fina lyft påstår Emil, men han vill egentligen bara spana efter topplessbrudar.

Till lunch var det stor fest. Hela tre korvar med bröd, per man. Klockan 14.45 rundar vi fyren på Fårö. Nu är det raka spåret mot Hoburgen. Hurra! Lasse får en grym fart på lådan och lämnar konkurrenterna bakom ryggen, 6.3 knop i 4 m/s är det ingen som orkar med. Utom halvtonnaren “Helmer Bryd” som går lika fort och högre!

Vid nitton-tiden möter vi knugen på Orm af Ingarö i slagduell med klass I båten Duva. Dom måste ha tagit sig många rejäla järn, som dom far omkring kors och tvärs.

Att vinden har kommit känns befriande. Vi närmar oss Östergarn vid tjugotvå-tiden och går långt in mot land. Det visar sig senare när vi skall runda bojen, att det inte var så bra. Längre ut har flera båtar fått mera vind och smiter före. Bland annat “Grynet i Amanda”. Dock inga scandicapbåtar, utom möjligen, hemska tanke, J 30:an. Vi rundar klockan tjugotre och trettio och får halvvind i 210 grader mot Hoburgen.

Som den uppmärksamme läsaren naturligtvis redan iakttagit, så har dagbokens vaktschema pajat ihop. I verkligheten fungerar det dock ypperligt.

Senare slänger vi upp Birgers lilla blåsa (spinnacker) och svischar förbi flera stycken båtar. Andra båtar gjorde tappra försök med spinnacker men misslyckades till vår stora förtjusning. Skillnaden heter “Burgens”. Vinden ökar och det blir plattläns. Åt en Swede 55:a är ingenting att göra men Norlin halvton seglar vi om.

Onsdag den 9 juli

Klockan 07.25 på morgonen rundade vi Hoburgen och satte kurs mot Ölands Norra grund. Det är 45 distanser dit. Dagens frukost består av spänd Kefir med musli. Kefiren har nämligen jäst och paketet ser ut som en spärrballong. Det känns som en ren transportsträcka. Bara några stora båtar seglar om oss: Vi seglar inte om någon. Vinden är Ost 8–9 m/s vilket innebär brant slör. Birgers blåsa sitter uppe och stundtals även genuan. Nytt fartrekord, 8.5 knop! När vi rundar Ölands norra, har vi en hottad halvtonnare strax framför oss, som vi ger oss den på att segla om. Det visar sig emellertid svårt, men sedan vi dragit i några snören, går vi i alla fall högre. På kvällen friskar vinden och vi får ta in först det ena och sedan även det andra revet, men behåller hårdvindsgenuan. Seglar ifrån en Norlin 34 och en Linjett 32. Kursen är 20 grader. Dom där värdelösa metrologerna pratar fortfarande om sin jädrans östanvind, som skall kom­ma, men som hittills inte kommit.

Vi gjorde en kompromiss och slog ut från land under cirka en timma. Har otur med en vind­kantring samtidigt och förlorar en del på det.

Torsdag den 10 juli

1 nattmörkret får vi känna på lite hårdare tag, än den semestersegling vi haft hittills.

En schackel till genuan gick sönder. Eländes elände. Nåväl fram och byt. Ewerth lyste med ficklampan medan Henrik satt där framme i hissen och försöker kroka i en ny schackel.

På morgonkvisten brallar det i till ca: 12–13 m/s och vi byter från hårdvindsgenua på 27 kvadratmeter till stormfock på 5, men då förlorar vi bettet och sätter istället kryssfocken. Sedan går båten helt fantastiskt. Neutral på rodret och fin i sjön.

Kusten siktas norr om Landsort vid åtta-tiden på torsdags morgon. Vi går ända inpå Utö och slår sedan norrut. Detta ger fint sjölä i några timmar och hårdvindsgenuan åkte upp, men byttes återigen mot kryssfock.

När vi närmar oss Almagrundet möter vi flera klass 1 båtar, samt några hotta halvtonnare. Vi seglar dock ifrån rubbet!

Emils stenhårda ransonering har gett till resultat att vi har massor av käk över. Lunchen serve­ras uppe i lovart, där Ove utmanar oss andra på friätning.

Rundar “Alma” 15.20 där Raven ligger med avbruten mast.

På målrakan piper det i upp till 18 m/sek i byarna, men “SMARAGDA” går fortfarande fint. Klockan 16.53 avslutas Gotland Runt efter 442 distansminuter på 100 timmar och 53 minuter. Resultatet?

Tja, en 2:a plats totalt i Scandicapklassen* var väl inte så tokigt, slagen endast av en Ravage 36.

Veckans meny

Söndag

Frukost: Förstärkt frukost i Rolands båt
Lunch: Ärtsoppa bröd choklad
Middag: Vindragarstek (något skämd)
Natt: Buljong bröd

Måndag

Natt-morgon: Ragu (något skämd).
Frukost: Mjölk musli cornflakes
Lunch: 3/5 Kyckling (något skämd)
Middag: 1 pannbiff (hade klarat sig bäst)
Natt: Nyponsoppa 3 bröd

Tisdag

Frukost: Mjölk musli cornflakes
Lunch: 3 korvar 5 bröd
Middag: Köttsoppa 3 bröd
Natt: Nyponsoppa 3 bröd

Onsdag

Frukost: Filmjölk Yoghurt musli (även Lasse)
Lunch: 3 korvar 5 bröd
Middag: Skinka på burk
Natt: Buljong 3 bröd

Torsdag

Frukost: Filmjölk Yoghurt musli (även Lasse)
Lunch: 3 korvar 5 bröd
Middag: Enrisrökt korv

Dessutom: 2 öl per man och dygn

Besättningen bestod av:

Emil Sandberg Skeppare, navigatör och ransonerare.
Lasse Carlsson Gast
Ewerth Carlsson Gast
Ove Bramstång Gast
Henrik Nordhammar Gast och “uppslagsbok” för båtar.

* Scandic var ett handikappsystem som var annorlunda än LYS

 

Är du sugen att segla Smaragd SM i sommar?
Passa att anmäla dig till en regelkväll och en träningsdag.
Båda aktiviteterna är riktade till dig som är ny i klassen eller inte seglat på ett tag och kan ses som en uppvärmning inför SM (Skärhamn 11–13/8).
Sjävklart är alla smaragdseglare välkomna på båda träffarna och vi räknar med att några smaragdveteraner kommer att finnas på plats och dela med sig av sin kunskap.

4/4 Regelkväll med Kappseglingsdomare Martin Corin.
Tid: kl. 18.00
Plats: meddelas senare men någonstans i Göteborgstrakten

14/5 Träningsdag med Uk/Syverssen
Tid: kl. 10.00
Plats: troligen Långedrag

Mer info kommer under våren.

Anmälan skickas till jgranhed@gmail.com
Jonas Granhed 070-846 86 67

 

 

 

En betraktelse över en eskadersegling till Riga och andra hamnar runt bukten.

Espri

Redan 1989 gjorde vi en segling till Estland, den gången bara till Tallinn. Sovjet styrde fortfarande över hela Baltikum. Vid inklareringen i Pirita, den gamla Olympiahamnen från 1980, kom ryska gränssoldater ombord för koll av pass och eventuellt förbjudet gods.

Den estniska gästflaggan vi hissat beordrades vi att ta ner och istället hissa den sovjetiska. Endast två år senare, 1991, gjorde vi en ny eskadersegling till Estland till olika hamnar runt Rigabukten. Nu hade det sovjetiska trycket minskat. Det fanns en stark frihetsrörelse och bara två månader efter vår seglats förklarade sig Estland självständigt. De andra två baltiska staterna blev också fria ungefär samtidigt. 1992 gjorde vi en segling endast till Dagö, där vi under en vecka cyklade och turistade.

2002 ånyo en eskadersegling till Rigabukten, nu till nya hamnar och nya erfarenheter. 2009, efter att först avverkat polska hamnar, angjorde vi Klaipeda i Litauen och Liepaja i Lettland. 2011 deltog vi i NJK:s 150-års jubileum i Helsingfors och därefter seglade vi till estniska norra kusten, där vi besökte Vrangö, Tallinn, Nargö, Rågöarna, för nutida svenskar ganska okända öar.

Årets seglats var således den sjunde gången vi seglat i de baltiska farvattnen. De 27 år som gått sedan vår första färd till Tallinn har betytt oerhört mycket för utvecklingen i dessa länder. Våra första intryck för 27 år sedan var naturligtvis ledsamma. Allt verkade då slitet och delvis förfallet. Varuutbudet i affärer var mycket begränsat, restauranger få, hamnarna dåligt rustade, smutsiga och omoderna. Vid varje nytt besök har allt detta förändrats till det bättre. Städer har fått ansiktslyftningar och fräschör har skapats på de flesta håll. Hamnar har blivit supermoderna, fått genomgående utmärkt service. Idag kan man utan överdrift säga att baltiska hamnar i snitt har bättre, ja till och med mycket bättre standard än motsvarande svenska. Slutledning är sålunda: Våra baltiska grannländer har gjort enorma framsteg under dessa år. Låt oss hoppas att de får behålla sin frihet trots hotet från den stora fula grannen i öster.

Deltagare i eskadern

Aniara Johan och Rose-Marie Wahlgren Scanner 39
Espri Carl Gustaf och Gunilla Wennerholm Smaragd
Fragaria Hans-Eckart Voss och Liselotte Björklund Bavaria 30
Kalypso Ulf Nyman och Elisabet Lingö Jeanneau 42
Merica II Hans-Roland och Ulrika Lindgren Allegro 33
Quale Henk och Tineke van den Bout Bavaria 40

 

Fem båtar Tobismedlemmar. Den sjätte, Quale, var gäst denna sommar, holländare som har båten i Sverige och uppskattar segling i våra vatten.

Espri under eskadern, här med Bruno vid rodret.

Espris första etapp var från Trosa till Ankarudden den 30 juni. Den 1 juli ankom Bruno Skog, förenade sig med oss för seglingen mot Riga. Bruno var ett välkommet tillskott i vår besättning, van och skicklig Smaragdseglare som han är. Nästa dag till Lauterhorn på Fårö, 60 n/m, i frisk SV bris, ankomst vid 19.00 tiden. Här låg redan Kalypso med extra besättning, Masse Rydmark och Carina Rasmanis.

Nästa dag seglade vi till närliggande marinan i Fårösund. Kryss med revade segel i sundet. I Marinan hade samtliga båtar samlats, liggedag den 2 juli, proviantering, cykeltur, sightseeing, och på kvällen smet Bruno upp till ett Café för att åse fotboll.

Följande dag klockan 04.00 lättade vi kurs mot Ventspils, Lettland, ca 90 n/m. Med en genomsnittsfart på 5 knop skulle det ta 18 timmar, det vill säga ankomst klockan 22.00. Vi gjorde lite bättre fart, ankom kl. 20.00. Vi hade tidvis bra vind, kunde föra spinnaker, vilket alltid är roligt. Vid inseglingen i Ventspils hamn fick vi en kraftig by, och förde faktiskt detta tjusiga segel ända in.

Ventsplis, Lettland

Ventspils yachthamn har förbättrats och moderniserats sen vi var här förra gången 2002. Hela staden är städad och fräsch. Som vi senare såg också i Riga, är man i Lettland mycket mån om sina parker, vilka är exemplariskt skötta med sköna blomsterarrangemang. Ventspils (under tyska och svenska tiden hette Windau) har varit en av Sovjetunionens stora exporthamnar, framför allt av olja, är fortfarande i det fria Lettland mycket viktig. Den har gamla anor, grundades under medeltiden. Vi åt under liggedagens kväll en trevlig middag på en pittoresk restaurang, där alla borden var gamla symaskiner. En extra liggedag på grund av alltför stark vind att segla.

Sålunda, avseglade vi den 6 juli mot nästa mål, Kuressaare på Ösel. Den här dagen var det istället så lite vind att vi tvingades gå för motor under större delen av färden. 63 n/m en dryg resa på detta sätt, ankomst sent på eftermiddagen. Kuressaare är stad och är viktig centralpunkt för de estniska öarna. Nästa dag hade vi en mycket trevlig och kunnig guide, Tina Sepp, som lotsade oss runt först i den stora borgen, från början under medeltiden säte för riddarordnar, livländska och tyska, senare för biskopen som härskade på uppdrag från Riga, huvudstad för dåvarande Livland. I modern tid har borgen tjänat som fängelse. Tina visade oss runt i staden, bland annat rådhuset, som ritats av en De La Gardie. En annan sevärdhet var den stora meteorkratern en halvtimmes bussfärd från centrum. Ösel är skulle man kunna säga pendang till Gotland. Öarna är ungefär lika stora, har liknande geografi och inte minst historia. Kuressaare har bytt namn några gånger, har hetat Arensburg under den tyska och svenska tiden, Kingisepp under den sovjetiska. På kvällen åt vi middag på en av de bättre restaurangerna i stan, tillsammans med Tina, då vi tackade henne för skickligt ciceronskap.

After sail

Nästa mål var Runö, svenskön mitt i Rigabukten (eller Livländska bukten som den också kallas). Ön befolkades tidigt av svenskar, enligt källor redan på 1200-talet. Under 700 år bodde här svenskar och ättlingar till dessa. Ett medeltida samhälle, självförsörjande, som fördrevs under 2:a världskriget av de sovjetiska ockupationstrupperna.

Idag finns ett fåtal gamla svenskar här med rötter i det gamla Runö. Vi hade här turen att bli guidade av Leif Strömfelt, boende på Runö under somrarna, men hans släkt har haft gården (där Leif nu bor) sedan 1600-talet. Han berättade målande hur livet varit förr och sedan hur kriget förändrat allting. Först sovjetisk sedan tysk och på nytt sovjetisk, hur svenskbefolkningen försökt anpassa sig till de främmande soldaterna, vilket gick ganska bra i de två första skedena, men inte i den sista, då ryssarna anklagade befolkningen för medlöperi med tyskar, och därför deporterade och fördrev alla. Många flydde till Sverige. Ön blev ganska öde, blev nästan som en fästning mitt i Rigabukten. Under senare tid har ön befolkats igen, nu med ester, som tagit över många av gårdarna. Några svenskar har återfått sina hus. Vi gick in i de båda kyrkorna som står alldeles intill varandra, den gamla byggd i mitten på 1600-talet, den nya i början av 1900. Den intill liggande kyrkogården med både gamla och nya gravar. Innan vi skildes från Leif Strömfelt åt vi en utsökt, i sin enkelhet, lunch, alldeles intill en öppen plats där det råkade vara Runö marknad den dagen.

Från Runö fortsatte vi den 10 juli till Riga, 55 n/m, i en V bris, ganska mycket spinnakergång. Inseglingen till Yachthamnen på floden Daugava är lång, en jättehamn kantad hela vägen av kajer med stora kranar. Som vanligt i baltiska hamnar stod hamnkapten på bryggan och tog emot. Riga är en mycket vacker stad med gamla anor, grundades på 1200-talet, var under medeltiden mäktig och befäst, omsluten av en två kilometer lång, över tio meter hög, tre meter tjock ringformad försvarsmur med 29 torn. Av detta återstår idag endast den yngsta av försvarsmurens portar, den så kallade Svenskporten, som uppfördes 1668. 1621 anföll Gustav II Adolf Riga. Lettland blev införlivat i det svenska riket 1660 och förblev det fram till freden i Nystad 1721 då det avträddes till Ryssland.

Att märka är att under den tid som skildras Lettland bestod av Livland och Kurland och del av nuvarande Estland. Gränser har flyttats hit och dit som följd av krig och konflikter. Intressant att Riga var den största och mest betydande staden i det svenska riket under denna period.

Riga är vackert

Om Stockholm säger man ibland Nordens Venedig; om Riga kanske man säger Nordens Paris. Den centrala staden är helt restaurerad. Mängder av vackra byggnader tjusar ögat. Enligt vad sagts skedde under 1800-talet en kraftig byggnads-boom. Skickliga internationella arkitekter fylkades hit. Tsardömet ville uppenbarligen visa hur rik och kulturell staden var. En stor välmående judisk befolkning byggde i sin stadsdel magnifika Jugendhus, som idag är turistattraktion. Kulturen frodas fortfarande bland annat i musiklivet. Riga har en vacker operabyggnad. Wagner bodde i Riga och under den tiden komponerade han sin opera “Den flygande Holländaren” inspirerad av en besvärlig sjöresa han gjort från Riga till England. Skickliga sångare kommer fram regelbundet och uppträder både lokalt och på internationella scener. Vidsträckta parkanläggningar, välskötta med mycket blommor imponerar. När man åker ut i de perifera delarna av staden möts man fortfarande av förfall, mycket av det som byggts under sovjettiden.

Vår mycket uppskattade besättningsman Bruno avmönstrade här och tog färjan till Stockholm. Han avlöstes av vår svåger och delägare Peder Melin som hade kommit med flyg från Sverige.

After sail

Vi hade nu nått en punkt i vår flykt då vi på Espri kände att vi ville ta en mer direkt hemsegling än den som planerats. Vår Peder (Peppe) hade ett trängande engagemang hemma på Blidö. Vi bestämde därför att segla tillbaka till Runö, medan eskadern, minus oss, fortsatte till Kuivizi, 49 n/m, norrut. Espris färd mot Runö genomfördes också efter först stiltje och senare en kraftig V motvind. I såväl Kuivizi som Runö blev vi fördröjda på grund av alltför hårda vindar. Peppe fick eld i baken, bråttom hem, tog färja till Pärnu och senare flyg till Sverige. Då valde Espri att förena sig ånyo med flocken, vilket skedde på Kinö, också före detta svenskö. Flocken hade anlänt en dag före oss, den 17, hade hunnit bese ön, bland annat beundrat kvinnor som fortfarande idag går klädda i folkdräkter till vardags.

På Espri hade vi under tiden funnit en annan kompetent besättningsmedlem, Ulla Jakobsson, som seglat med oss på Espri på en liknande rutt för 14 år sedan. I nästa hamn, Kuivasto på Moon, 36 n/m norrut från Kinö, anlände Ulla full av entusiasm. Vi var nu åter tre på Espri.

Nästa dag skulle vi vidare till Kärdla, Dagö (Kärdal under den svenska tiden), 42 n/m. Utsikterna var att det skulle vara nästan stiltje under förmiddagen, men att senare en kraftig N vind skulle komma. Eskadern startade därför tidigt, 04.00, för motor och flera fortsatte hela vägen till Kärdla för motor. Vi, emellertid, går väldigt dåligt för motor i stark motvind.

Därför valde vi att segla hela vägen (då vinden kom) i en härlig kryss, ankomst 17.30. Kärdlas hamn är helt restaurerad efter den förstörelse den lidit under kriget, vilket var roligt och tillfredsställande att konstatera. Man har satsat EU pengar och skapat en tjusig hamn. Kärdla är trädgårdsstaden, intagande skön och fräsch. Johan hade engagerat en mycket kunnig guide för en rundtur i buss på Dagö, besök på slottet Storhof nu restaurerat, lunch i Orjaku på sydspetsen, besök och uppklättring i den stora fyren Köpo, Östersjöns äldsta fyr, vidare på delvis krokiga vägar från sovjettiden. Dagö hade förr en ganska stor svensk folkgrupp. Under 1700-talet, då Katarina den Stora regerade i Ryssland och Dagö ingick i riket, kom svenskarna där i konflikt med länsherren, förvisades därför av Katarina till Ukraina, 1000 av vilka 500 kom fram. Idag i det som vi kallar gammelsvenskby finns ett 100-tal svensktalande ännu.

I Kärdla hade vi den 18 avslutningsmiddag på restaurangen i hamnen. Vi tackade vår Långtobis Ulf och Elisabet för utmärkt genomförd flykt, med utmärkt beröm godkänd. Vi hade haft fina seglingar, intressanta hamnbesök med många kulturella inslag, trevlig samvaro vid den traditionella drinken kl 18.00 varje dag, utflykter och restaurangbesök. Alla deltagare mycket tacksamma och nöjda, och entusiastiska.

Från Kärdla hemsegling mot Sverige. Espri gick till Sandhamn, vilket tog 24 timmar. De flesta andra gick via Finlands skärgård till Sverige. Alla är nu tillbaks i sina hemmahamnar.

Trosa den 21 augusti 2016

Carl Gustaf och Gunilla Wennerholm

 

 

Här kommer länken där ni kan följa årsmötet https://www.youtube.com/watch?v=8HlPXRBWt-Q


Imorgon är det dags för årsmöte, hoppas alla är laddade och att vi ses där 18.30!

Vi kommer att försöka direktsända mötet med 360 video genom youtube. Länken publiceras här och på Facebook strax innan mötet för er som vill vara med men inte kan komma. Sändningstiden varar mötet igenom och förhoppningsvis under båda föreläsningarna. Batteritiden är begränsad till två timmar och om vi ser att det behövs så vi pausar vi sändningen under fikapausen, ca 20 minuter, för att ladda batterierna.

Här kan ni se när Marcus testar kameran och visar vägen till Captains. Karta för alternativ vägvisning får du här.

Välkomna!



Smaragdförbundets årsmöte blir i år den 23:e november kl. 18.30
i Captains Båttillbehörsbutik på Kommendörsgatan 28, Stockholm
Föredrag hålls av John på Harken och Kristian på Robline.
Efter det får vi 20% rabatt i butiken på alla ordinariepriser.

Vi ses där
Ordf